Wermlandsheraldik > Adelsvapen > Rudenschöld

Sköld: delad i blått, vari en stolpe av silver, belagd med en blå (femuddig) stjärna, och på ömse sidor åtföljd av en biljett av guld, och guld, vari fem med ett rött band sammanbundna gröna lagerkvistar.
På skölden en stor friherrlig krona mellan två hjälmar med friherrliga kronor. (På hjälmarna ett blått hjälmtäcke fodrat med silver och guld.)
Hjälmprydnad: dexter hjälmkrona: en (femuddig) stjärna av silver mellan två korslagda gröna lagerkvistar; sinister hjälmkrona: en uppstigande svan av silver med utbredda vingar och kring halsen en krona av guld samt med en ring av guld i näbbet.
Sköldhållare: två örnar, dexter av silver, och sinister svart, båda tillbakaseende; (allt stående på et postament av silver).

Friherrliga ätten Rudenschöld
Friherre 1747 Introducerad 1752 Nr 227

Friherrliga ätten Rudenschöld hur grenat ut sig ur den adliga släkten med samma namn. 1719 adlades Carl Rudenschöld tillsammans med sju syskon för sin faders, linköpingsbiskopen Torsten Rudéns, förtjänster.

Carl, som så småningom avancerade till statssekreterare, blev friherre 1747 och introducerades i denna värdighet fem år senare.

1761 blev han riksråd och utnämndes till greve 1770, men introducerades aldrig som sådan. Något grevebrev blev heller aldrig utfärdat.

Friherrliga ätten Rudenschölds vapen ur Klingspors vapenbok

Både den adliga ättens originalsköldebrev och friherrebrevet är deponerade i Riddarhuset. Blasoneringen för friherrevapnet lyder:

[...] Des förra adeliga stam-vapn, som är en afskuren skiöld, uti hvars öfre fält, som är blått, står en silfverstolpe, belagd med en blå stierna och sidosat med tvenne tvenne guldbilletter. Uti det nedre fältet, som är gult, visa sig femb med ett rödt band sammanbundne gröna lager-qvistar. Ofvan på skölden stå tvenne öpne torner-hielmar med en frijherre-crona emellan och en uppå hvardera hielmen. Uppå den högra hielm-cronan glindrar en silfver stierna emellan tvenne korsvis lagde gröna lagerqvistar. Utur den venstra hielmcronen upstiger en silfver svan med flyckt stälte vingan, hvars hals är beprydd med en guldcrona, hållandes i näbben en nederåt hängande guldring. Skiölden stödjes å högra sidan af en hvit, å venstra af en svart sittjande örn med utslagne vingar och ifrån skiölden utåt vände hufvuden, aldeles som detta vapn med des egenteliga färgor härhos afmålat finnes. [...] (RH)