Wermlandsheraldik > Adelsvapen > von Schinkel

Sköld: i blått fält ett gaffelkors av guld, åtföljd ovan av konung Carl XIV Johans krönta namnchiffer av guld, och dexter av en stork av silver, i höger klo hållande en offerkanna av guld, samt sinister av två korslagda facklor av silver under ett järn märke "af stål".
På hjälmen ett blått hjälmtäcke fodrat med guld och med hjälmbindel av guld och blått.
Hjälmprydnad: en av en strålande gyllene gloria omgiven femuddig stjärna av guld, mellan två strutsplymer, dexter delad i guld och blått samt sinister delad i blått och guld. (FD)

Adliga ätten von Schinkel från Värmland
Nr 2315 (§37)

Släkten härstammar från karlstadborgaren Jon Månsson, som enligt Riddarhusets databas upp nådde den aktningsvärda åldern 100 år - han ska ha levat åren 1513-1613. 25 april 1840 adlades översten Bernt Bergman, avkomling till Jon Månssons i sjätte led.

Namnet von Schinkel tog man eftersom Bernt Bergmans första hustru tillhörde ätten von Schinckel, som hade utgått på svärdssidan. Man korrigerade dock namnet så att den nya ätten stavade Schinkel utan "ck".

Adliga ätten von Schinkels vapen ur Klingspors vapenbok

Sköldebrevets blasonering:
[...] En blå sköld, medelst ett gyllene pythagoriskt kors delad i tre delar. I den öfversta lyser Hans Maj:t konung Carl XIV Johans höga namnchiffer af guld, betäckt med kunglig krona. I högra fältet står en till höger vänd hvit stork, hållande i högra upplyftade foten en offerkanna af guld. I venstra fältet åter äro två i kors lagda facklor af silfver, öfver hvilka står jernets tecken af stål. På skölden hvilar en öppen tornerhjelm, prydd med en af guld och blått sammanvriden hjelmkrans, öfver hvilken sväfvar en med strålande gyllene gloria omgifven femuddig nordstjerna af guld emellan tvänne ät hvar sida utåt viftande strutsfjedrar, sins emellan så växlande färger, att den högra är till öfre hälften af guld och till den nedra blå men den venstra tvertom eller uppåt blå och nertill af guld. Skölden omgifves öfverst af löfvärk, som utvändigt är af guld men innantill blått, alldeles såsom vapnet här ofvan med sina rätta och egentliga färger afmåladt finnes. [...] (RH)