Wermlandsheraldik > Frimurarvapen > Värmländska Provinciallogen

Till sköldemärke, at uti baneret föra, samt till klämma och sigill nyttja, gifve Wi Capitlet nedanstående wapen, som skall bestå av en fyrkantig sköld, delad uti fyra silfverfällt, innom en bred guldkant, at et rödt upstående korrs, i hvars midt en röd örn, med utsträckta vingar och fötter, samt åt höger vändt hufvud, ligger på ryggen hvilande, öfver en fÿrkantig gyllene plåt, hvars fyra hörn äro med blå emalj utstuckna.
Skölden är betäckt med en ridderlig sluten hjälm, af stål, prydd med gyllene kanter och röd fodring, och deröfver en gyllene greflig krona, hvarutur uppstiger en röd och hvit fjäderbuske.
Sköldhållare äro: til höger, en svartbrun björn, upprest på bakfötterna, med utåt vändt hufvud, och til vänster, en trana, i naturliga färgor, stående på vänstra foten, hvilka bägge sköldhållare, tillika med skölden, hvila på ett svart och hvitt gålf.

Värmländska provinciallogen, Karlstad

Ett pampigt vapen med en pampig beskrivning... Blasoneringen är undertecknad Karl XIV Johan 1820 och gäller Wärmlands Prebende Capitel i Carlstad.

Örnen i hjärtskölden syftar förmodligen på värmlandsörnen, trots de avvikande färgerna. Örnen återfinns även i vapnen för Carl Augusts vapen (röd), S:t Carolus (svart) och Det Gyllene Snittet (blå). Örnen går alltså som en röd tråd genom de värmländska logernas vapen och det är ingen vågad gissning att det är Värmlandsörnen som avses.

Att vapnets andra fågel - tranan - står på ett ben beror nog inte enbart på att den stöttar upp skölden med foten. När en trana framställs i ett vapen är den ofta en symbol för vaksamhet. Det är inte ovanligt att den dessutom håller en sten eller kula i den lyftade foten, för att omedelbart tappa den och väckas om han skulle somna.

Om tranan står för vaksamhet bör björnen stå för kraft och styrka, vilket gör provinciallogens sköldhållare till två väktare med synnerligen önskvärda egenskaper.